Förlåt att jag försvarar mig

- jag anser inte att jag är bättre än någon annan men det betyder inte att jag inte kan tycka att jag är bra
- jag får tycka precis som jag vill
- man har inte för högt självfötroende för att man är nöjd med sig själv
- jag vill inte stå i centrum för att jag inte är tystlåten
- jag tar inte åt mig för att jag försvarar mig själv


Har inte så mycket mer att säga mer än att jag avskyr människor som dömmer än. Visst har jag ett ganska hårt yttre och låter inte någon trampa mig på tårna, men det ger inte någon rätten att försöka trycka ner mig för att få reda på vad som gömmer sig inuti. Jag är en människa precis som alla andra, jag gråter och även jag har känslor, även om jag inte visar det. Men alla människor visar det på olika sätt, jag försvarar mig själv, lite för mycket kanske. Men det behöver inte vara dåligt, jag tänker inte låta någon trycka ner mig. Medvetet eller omedvetet. Så länge inte jag sagt något. Och vem har sagt att det är dåligt att tycka bra om sig själv? Varför kan man aldrig vara glad för någons skull. Varför ska det vara så jävla svårt att ge någon en komplimang när det är så lätt att ge någon kritik? 

Livet är alldeles för kort för att slösa bort på att känna sig osäker och spendera tiden på att vända kappan efter vinden för att passa in. Jag har lovat mig själv att aldrig ta åt mig av en kommentar eller vad någon säger om mig. För vad som en står skrivet så ändras ju inte jag någonting av det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0